Borlänge Scoutkår

Kårens historia

1911 - Scoutkåren Dalaspejarna

Redan den 11 mars 1911 bildades Dalaspejarna i Borlänge, en scoutkår för pojkar. Dess förste ledare var Einar Morin, ingenjör vid Domnarvet. Han hade blivit uppsökt av pojkar ville bli scouter, och han följde dem. Någon vecka senare anslöt sig köpman Gustaf Enborg , som senare övertog ledningen och även engagerade sig i distriktsledningen. Kåren var en av Sveriges Scoutförbunds stiftare den 3 jan 1912 och blev registrerad som Borlänge Scoutkår med kårnummer 22. Patrullerna hette Ormen, Höken, Örnen, Ugglan, Skogsduvan och Elefanten. Kåren upphörde 1923, men när Stora Tuna Kyrkliga Scoutkår bildades fyra år senare ”ansågo vi dem vara arvtagare med all rätt”, har Gustaf Enborg sagt.

1914 – Borlänge Flickscoutkår

I Borlänge Tidning berättades om att ett första sammanträde hållits den 22 april 1914, för att bilda en ”girlscoutförening” på initiativ av fröknarna Ingrid Carlson och Saldina Ingberg. I ”Flickscouternas spalt” i tidskriften Scouten nr 9 noteras: ”En ny förening har bildats i Borlänge. Ordförande är Ebba Nordlund, skattmästare Karin Ericson, ledarinnor Ingrid Carlson och Saldina Ingberg.” Kåren omnämns som Borlänge Flickscoutkår i Almanack för Ungdom 1914-1916, men inga arkivhandlingar har hittats.

1927 - Stora Tuna Kyrkliga Scoutkår

År 1927 tog några skolpojkar i Stora Tuna initiativet och frågade folkskollärare Georg Holm i Alsbäck om han ville hjälpa dem att bli scouter. Pojkarna hade blivit intresserade, sedan de läst Robert Baden-Powells "Scouting for Boys". Georg Holm ville gärna hjälpa pojkarna, men insåg att det behövdes ett ekonomiskt understöd för att starta en scoutkår. Svenska kyrkan ställde upp och prosten Otto Bolling utsågs till kårchef i Stora Tuna Kyrkliga Scoutkår. Kåren växte snabbt med patruller i Alsbäck, St Tuna, Ornäs, Borlänge, Islingby, Kvarnsveden, Västanäng, Svärdsjö och Aspeboda, så småningom utvecklade till fyra avdelningar, även med vargungeflockar och vandrarscoutlag. Kåren delades 1945 i Borlänge Scoutkår och Stora Tuna Scoutkår, varvid den kyrkliga anknytningen upphörde.

1931 - Borlänge Kyrkliga Flickscoutkår

När teckningslärarinnan Thyra Lagergren kom till Borlänge från Norrland, där hon sysslat med scouting, dröjde det inte länge förrän några flickor bad henne om hjälp att få bli flickscouter. På så sätt grundlades Borlänge Kyrkliga Flickscoutkår, som den 24 nov 1931 upptogs i Sveriges Flickors Scoutförbund. Den första patrullen kallades Örnen och före årets slut hade patrullerna Älgen och Ekorren tillkommit. På hösten 1935 bildade Stora Tuna-avdelningen en egen flickscoutkår och 1946 bildade ”Idkerbergsflickorna” Idkerbergets Flickscoutkår. Arbetet bedrevs. förutom i flickscoutavdelningar, i blåvingeringar och seniorscoutlag. Den 1 jan 1954 bytte kåren namn till Borlänge Flickscoutkår. Efter sammanslagningen av flick- och pojkscoutförbunden, gick kåren samman med Borlänge Scoutkår i mars 1965.

1945 - Borlänge Scoutkår

Den första diskussionen om delning av Stora Tuna Kyrkliga Scoutkår fördes vid ett kårkvarter (kårstyrelsesammanträde) hos avdelningschefen Stig Forslund den 26 juni 1945. De som drev frågan om delning var de tre eldsjälarna Uno Candell, Erik Nygren och Stig Forslund. Inget beslut togs på detta stadium, man ville tänka över saken under sommaren, men vid kårkvarteret den 28 augusti 1945 beslutades att dela upp verksamheten mellan Stora Tuna Scoutkår och Borlänge Scoutkår.

Orsakerna till delning var ekonomiska (Borlängekåren kunde få anslag av staden), geografiska (minskat avstånd för ledare och scouter) och organisatoriska (lättare administration). Man hoppades även att delningen skulle öka intresset och bidra till större verksamhet. I och med delningen upphörde kårens kyrkliga bindning, i stället erhölls kommunala anslag.

Uno Candell valdes till kårchef.

Fem nya yngre ledare invigdes vid julfesten 30 december 1945. Enligt årsrapporten 1946 hade kåren 91 medlemmar som höll sina veckomöten i f d Tjärna folkskola.  
I övrigt bestod verksamheten av en vargungeflock med 9 vargungar (9-12 år) och 3 ömfotingar (oinvigd vargunge), en nyingsavdelning med 6 nyingar (oinvigd scout 12-15 år) och 3 ledare, två scoutavdelningar, Bufflarna med 16 scouter (12-15 år), 1 avdelningschef (ac) och 2 assisterande ledare och Skogsuvarna med 25 scouter, 1 ac och 2 assisterande, vandrarscoutlaget Gammel-örnen med 9 vandrarscouter (15-18 år) samt 14 övriga ledare.

1947 bildades en sjöscoutavdelning, som 1958 bildade en egen kår, varvid kvarvarande medlemmar uppgick till 102.

1958 bildades seniorscoutlaget Svartfötterna, som två år senare blev det första gemensamma seniorscoutlaget med Borlänge Flickscoutkår, och bestod av 17 flickor och 16 pojkar.

Efter sammanslagningen av flick- och pojkscoutförbunden, gick kåren samman med Borlänge Flickscoutkår i mars 1965.

1958 - Borlänge sjöscoutkår

Sjöscoutavdelningen, som funnits inom Borlänge scoutkår sedan 1947 under Sven Mattssons ledning, bildade en egen kår den 17 dec 1958 med Sten Lindgren som kårchef. Kåren hade då 83 medlemmar, fördelade på en vargungeflock, sjöscoutavdelningarna Slätprickarna och Ruskprickarna samt ett jungmanslag. Kåren återförenades med Borlänge Scoutkår 1970.

1965 – Borlänge Scoutkår – gemensam för flickor och pojkar

Vid extra kårstämmor beslutades om en sammanslagning av Borlänge Flickscoutkår och Borlänge Scoutkår den 5 mars 1965. Den gemensamma kårens namn blev Borlänge Scoutkår. Bengt Eek utsågs till kårordförande.

1967 - B-laget

Det började redan 1965 när Borlänge flickscoutkårer och pojkscoutkårer slogs samman till Borlänge scoutkår.

Visserligen fanns det ett seniorscoutlag redan, Svartfötterna, som leddes av Erik Nygren. Den det var inte ett blandat lag, utan där var bara killar.

B-laget skulle bli kårens första mixade lag. Kalle Mattson utsågs tillsammans med Gunilla Lirsjö av kårstyrelsen att leda det nya seniorlaget som än så länge var namnlöst.

Hösten 1967 startade Kalle och Gunilla tillsammans med sina överåriga pojk- respektive flickscouter.
Men än så länge hade laget inget namn.
Namn som diskuterades var Gafflarna och Douglas; Gafflarna efter ett annat seniorlag i kåren, och Douglas efter granarna på Tansågården.
Men inget dög.
Det var först när laget skulle skicka tackkort till Stora Tunas seniorlag som man tvingades att hitta på ett namn

"Jag tror det var Eva Hörnström, ordförande i laget, som kom på namnet B-laget"
Och så blev det.

Att det blev ett spetsigt B hör till att laget just då höll på att arrangera en hajk i vikingatecken.


Källor:
Scoutarkiven på Dalarnas Folkrörelsearkiv.
Borlänge Tidning.
Tidskriften Scouten.
Almanack för Ungdom.
Gustaf Enborg i tidskriften Tunhuken nr 1, 1944.
Berättelser av Georg Holm, Karl Gustav Nygren, Stig Forslund och Erik Nygren.
Karl-Erik Mattson - Kårbladet november 1992


© 2003-2018 Borlänge Scoutkår. Pär Högberg