Borlänge Scoutkår

Med Biscaya till Skottland och Loch Ness

Infogad bild

Rapport från Christer Sigrand, revisor i Borlänge scoutkår och vanligtvis skeppare med mera på Biscaya.

Svenska Scoutförbundets skolfartyg Biscaya har sedan 1942, varje sommar gjort långseglingar med svenska och utländska scouter. Under sommaren 2002 gick en seglats från Göteborg till Skottland och Loch Ness och tillbaka.

Skeppet är drygt 16 meter långt inklusive bogspröt och väger 25 ton. Hon har en mast med storsegel, fock och klyvare.

Ombord på skeppet var sexton personer, en skeppare, tre underskeppare och tolv besättningsmedlemmar. Resan varade under 16 dygn. På denna resa seglade jag som besättning. Jag var näst äldst ombord. Medelåldern ombord var cirka 22 år. Äldst var skepparen Lars-Göran Öhman, mästerlots med stor erfarenhet av Biscaya och sjöliv över huvud taget. Yngst var Gustav, sexton år. Vi hade en schweizare i besättningen, så språket ombord blev en blandning mellan svenska, tyska och engelska. I övrigt kom besättningen från Borlänge i norr till Helsingborg i söder.

Besättningen delades in i tre vakter, styrbord, babord och skansvakterna. Fyra i varje. En vakt seglar skeppet, en vakt lagar mat, diskar och städar och en är ledig. En vakt är fyra timmar lång utom på eftermiddagen då den är två timmar för att ge förskjutning så att inte samma vakt alltid arbetar på nätterna.

Spridda dagboksanteckningar:


Fredag 5 juli, klockan 21.30
Göteborg. Skeppet ligger alldeles framför Göteborgsoperan. De flesta i besättningen har kommit under dagen. Skepparna har varit ombord i flera dagar för att förbereda. Alla inköp är gjorda. Det återstår bara att bunkra diesel, vatten och gasol på Hisingen på vägen ut.

Lördag 6 juli, klockan 10.10
Vi är på väg mot Skottland. Nu är det full aktivitet ombord. Lunch håller på att lagas. De sista personliga sakerna sjöstuvas. Segel hissas. Fendrar och förtöjningslinor tas in. Så mycket som möjligt ska stuvas under däck. Det kommer att dröja fem, sex dygn innan vi är i Inverness. Alla är på däck för att se utfarten ur Göteborg. Göta Älvs mynning är imponerande och skärgården är vacker.

Lördag 6 juli, klockan 20.30
Jag tillhör styrbordsvakten och vi har frivakt från 20.00 till 04.00. Har just ätit god middag på nyfiskade makrillar. John har haft god

framgång med att dörja. 28 makrillar blev det till middag. Vädret har varit bra under dagen, men det har varit för lite vind och därmed dålig fart. Nu har vinden ökat något, farten just nu är 4 knop.

Söndag och måndag
Det har varit jobbiga dagar. Det har regnat mest hela tiden. Vi har haft motiga och lätta vindar. Skeppet har inte kommit så långt som vi hoppats. Det tog 36 timmar att passera Skagen.

Tisdag 9 juli, förmiddagsvakten
Sitter utkik och tittar ut över ett öde hav. Viktigt att ha bra uppsikt föröver, vi har sett både brädor och stockar i vattnet.

Vi har sett många olika fåglar, mest stormfågel, men även labb, sillgrissla och islom(?). Det regnar som det gjort de senaste två dygnen.

Tisdag 9 juli, andra plattvakten
Har just gått av som navigatör. Navigationen är enkel. Vi använder GPS, men vi gör även som i gamla tider. Vi räknar ut positionen efter fart och kurs.

Det är stor uppståndelse ombord. Vi har varit uppvaktade av 3 eller 4 delfiner. De lekte runt skeppet under cirka 20 minuter. De verkade ha mycket roligt och uppskatta våra ovationer. De simmade och hoppade lekfullt under fören, men de gjorde även fina hopp längs relingen inför bästa publikplats. En kommentar från en i arbetsvakten som just diskade: Diskar gör man ju ofta, men det inte så ofta man har delfiner som tittar på.

Vinden just nu är SO 10 m/s, farten är cirka 6 knop rätt väster ut. Snart kommer vi att passera 4 grader ost, vilket innebär att vi är halvvägs till Inverness. Solen skiner efter att det har regnat under större delen av dagen. Väderprognosen säger att det finns risk för åska.

Onsdag 10 juli, eftermiddagsvakten
Vi gör 5 knop mot Skottland och har avverkat mer än halva sträckan. Vi har sett sulor idag. Delfiner har också hälsat på igen.

Vi ligger cirka 8 timmar efter idealschemat, 100 distansminuter per dygn, vilket innebär att vi kommer till Inverness på fredag morgon. Just nu skiner solen och vi har hunnit torka upp det mesta som har varit vått. Temperaturen är 16 grader.

Dofterna från äppelkakorna som står på spisen verkar lovande. Te och kaffe är på gång också.

Jag går på segelvakt till klockan 16.00. Seglar till 18.00. Därefter är jag fri till 20.00, då vi ska diska efter middagen och göra i ordning nattfika. Därefter får vi sova några timmar för att gå på segelvakt igen klockan 24.00.

Vi har kommit in i Nordsjöns oljefält. Runt om oss ser vi oljeplattformar. De lyser i natten som hela städer.

Fredag 12 juli, förmiddagsvakten
Solen skiner och det är 15 grader varmt. Vi lagade frukost i morse. En del mat börjar ta slut, tepåsar, saft, juice, ost, bröd mm.

Vi ställer om klockan till engelsk tid, klockan 10.00 blir klockan 9.00, dvs. vakten blir en timme längre. Den kalkylerade idealtiden med 100 distansminuter per dygn sprack med cirka 12 timmar.

Vi har under nästan ett helt dygn seglat utmed den skotska kusten i den stora bukten Moray Firth. Inloppet till Inverness är vackert med dramatiska klippor på nordsidan och grönt fint böljande lågland på den södra. Vi navigerar med stor noggrannhet genom de grunda farvattnen i inloppet till Inverness och väljer en ränna med nordlig sträckning för att vara säkra på att vi kommer att ha tillräckligt med vatten under kölen hela vägen.

Clachnaharry Sea Lock utanför Inverness, meddelar på VHF att man kommer att öppna slussporten tidigast klockan 10.30. Det där med tidvattnet stämmer inte riktigt. Tidvattnet verkar vara något försenat jämfört de officiella tidvattentabellerna. Vi kom in i slussen klockan 11.00.

Efter lite väntan slussar vi upp och in till hamnbassängen där vi ska ligga. Ovanför slussen står vår skotske kontakt, sjöscoutledaren Derek Martin och tittar på klockan och konstaterar att vi är "seven minutes late". Klockan är sju minuter över tolv och skepparen hade bestämt träff klockan tolv denna dag, någon gång långt innan vi påbörjade vår seglats. Bra gjort trots allt, måste man konstatera.

Eftermiddag
Efter att skeppet gjorts fint igen efter cirka sex dygn till sjöss, är det dags för besättningen att sköta om sig själva. Vi duschar i marinans enda fungerande dusch, dålig sprutt enligt engelskt maner med elektrisk värmare för vattnet.

På kvällen är det "fri" middag med bidrag från skeppskassan. Går en tur på stan på egen hand. Träffar på underskepparna Artur, Martina och Joakim vid Flora McDonald's staty, hon som räddade Bonnie Prince Charles från engelsmännen. Vi köper fish and chips och sätter oss vid kanalen och äter. Jag provar Arturs vinägerindränkta chips. Två chips räcker.


© 2003-2019 Borlänge Scoutkår. Pär Högberg